Frikyrkan.

Att växa upp inom frikyrkan är säkert rätt speciellt. Fast jag har ju inget annat att jämföra med förstås, så jag kan inte veta säkert.

På många sätt har min uppväxt varit väldigt Svensson. Ni vet: Villa, Vovve, Volvo och 1,7 barn (nåja, 2 va vi).
Jag har haft vanliga föräldrar, gått i vanliga skolor och haft vanliga problem.

Vad har då varit skillnaden? Jaa... framförallt tror jag att det här är det jag har fått med mig från min frikyrkliga uppväxt (uppdelat i två kategorier och väldigt förenklat):

För det första: Gud. En stark övertygelse om att det finns något större. Något utöver det vi kan se och ta på. En Gud som älskar varje liten sketen person. Och som faktiskt bryr sig.

För det andra: Moral och Teologi. Dels en massa idéer om hur man ska leva sitt liv, och om vad som är rätt och fel. Och dels olika föreställningar om Jesus: Vem han var. Vad han gjorde. Vad han sa. Och vad han vill att vi ska göra.

Alla dessa saker har jag naturligtvis behövt ta ställning till, och gör fortfarande... Men framför allt är det den andra punkten som har upptagit mina tankar.

För nog har jag tvivlat. Massor. Men nånstans kommer jag alltid tillbaka till att: Jo. Gud måste finnas.