Från Matlagning till Självinsikt.

Ikväll har jag lagat mat.

Det blev riktigt gott. Jag blir alltid så glad när jag kan slänga ihop en maträtt som blir sådär god. Jag vet ju att jag kan laga mat, det är ju bara att följa receptet! Men att improvisera mat, det är en heeelt annan sak. Jag har blivit kallad (och kallat mig själv) för "Receptfascisten". Står det att champinjonen ska skivas, då kan man ju inte skära den i kvartar, till exempel. Eller hur?.... Eller hur?!?!

Något neurotiskt skulle man kunna tycka.

Men det hela handlar helt enkelt om osäkerhet. "Inbillad improvisationsoförmåga" är diagnosen. Eller egentligen är det nog ännu vidare än så. "Kreativitetskramp" kanske man kan säga.

Alltså: Jag är fullständigt okreativ. Jag kan inte skapa nånting. Jag kan inte måla, inte skriva, inte spela teater. Jag kan spela piano, men jag kan inte improvisera, och absolut inte skriva musik.

Och så fortsätter det. Det är såhär det är och alltid kommer vara. Skrivet i sten.
Miriam = fullständigt okreativ.

Eller?*





*OBS, detta är inte ett fiskande efter komplimanger, utan ett "kreativt grepp" för att visa på att det sker en utveckling och en förändring av tankegångarna hos författaren.