Natt.

När man jobbar till sent på kvällen så känns det ofta som att det är mycket senare än vad det faktiskt är. Om jag till exempel går från jobbet klockan 22 (som idag), så känns det som att det är sååå sent och att hela världen nog sover, för hur kan nån vara uppe såhär dags? Typ. Mest kanske för att korridorerna på jobbet är så tomma och mörka, och inte lika fulla av liv och rörelse som dom brukar. Sen gör nog regnet och höstmörkret sitt också.

Men sen när man kommit hem och ätit middag, så känns plötsligen klockan som ingenting, och man skulle nog kunna vara uppe hur länge som helst. Nästan.

Imorgon får jag besök av Djungeldoktorn. Det ska bli spännande att höra vad hon tycker om det jag gjort med hennes (numera min!) lägenhet.

Om du undrar vad förra inlägget va om så.. ja.. det är väl som en önskan. En dröm. Helt enkelt. Om att det kanske skulle kunna vara så. Med nån. Nån gång.